onsdag 20 november 2013

Är jag alldeles ensam...?


Jag har en liten fundering...

Är det så att jag är alldeles, alldeles ensam i världen, om att på frukosten alltid lämna kanten på smörgåsens sista tugga?

Om det finns någon annan "där ute" som gör likadant, så skulle jag gärna vilja veta det. Vi måste vara soulmates i så fall. Fast förmodligen kanske man inte berättar om såna konstiga beteenden...???


Vad kan man säga? Hönsen blir i alla fall glada... :))


Kontakta Gårdsbacken
gardsbacken@telia.com





7 kommentarer:

  1. Lugn bara lugn, många barn med dig gör lika dant;-) Stumpan har dock slutat för nåt år sedan:-) Vi har ju dock inga höns att tänka på så jag tycker du kan fortsätta för de uppskattar säkerligen din generositet och variation i kosten. Kram.

    Ps: Tusen tack för senast!!! En supertrevlig dag i friska luften:-))

    SvaraRadera
    Svar
    1. :)
      Där fick jag...
      Barnslig som få med andra ord... ;)

      Tack själv!!!

      Kram!
      /Paula

      Radera
  2. Think back, dear Paula, would I not stare at your plate for a while and then say, "Are you gonna finish that?" :)

    Well, not for the crusts of toast, that would go out to feed the birds...but if you left a whole piece on your plate...

    Kram! K.

    SvaraRadera
    Svar

    1. :)
      FunnyKelly!

      I'll would be glad to pass over my plate to you, instead of giving them to the chickens... :))

      Stora kramar till dig!
      /Paula




      Radera
  3. jag gör det :)
    kram ulrika

    SvaraRadera
    Svar

    1. Soulmate... :))

      Vet du varför vi gör det? Inte jag!

      Kram!
      /Paula

      Radera
  4. :), nä jag har ingen aning :)
    har bara gjort det sen jag var liten :)
    kram soulmate ulrika :)

    SvaraRadera